fbpx
Meny Lukk

Anatomiguide – Skelettmuskulatur

Muskulatur har ofta fokus i många sammanhang. Muskler och fett är det som flest är upptagna av och jobbar ihärdigt för att ändra på. Den generella uppfattningen är att muskler är positivt och fett negativt, i olika extrema nivåer. Men allt är inte svart eller vitt här i världen, inte heller i människokroppen. Muskulatur är grundsatsen i mycket invecklat, allt från kroppspress och ideal till smärta och myter. Här ska vi förklara en del av fakta kring muskulatur.

Muskel, som kommer från latinets musculus som betyder ”liten mus”, är vävnad som är uppbyggd av muskelceller som har förmåga till sammandragningar (kontraktioner). Det är med hjälp av dessa kontraktionerna som mer än 600 skelettmuskler skapar kroppens rörelser, kroppshållning, i tillägg till att stötta och beskydda organ, blodkärl och nerver. Det finns också två typer muskulatur till. Glatt muskulatur som inte är viljestyrt och finns i t. ex de inre organen. Hjärtmuskulaturen är tredje typen som föga överraskande finns i hjärtat.

Skelettmuskulatur utgör största delen av kroppens vävnad, ca 40% av kroppsmassan. De krafterna som krävs för att skapa rörelse förses av skelettmuskulatur som verkar över kroppens leder. Kontraktionerna i muskulaturen skapar dynamiskt arbete eller deltar i statisk behållande av kroppshållning. Subcellulärt är det sarkomererna, som består av filamenterna aktin och myosin samt andra icke-kontraktila proteiner, som är källan till muskelkontraktionerna. Det är den elementära enheten som kontraktil vävnad i muskelfibern. 

En muskel kontraherar normalt sätt genom stimulans från en motorisk nerv. En motorisk nervfiber innerverar mer än en muskelfiber. Nervfibern och alla muskelfibrer som den innerverar kallas för en motorisk enhet. Generellt, så har små muskler färre fibrer innerverade av en nervfiber, tex. i ansiktet. Däremot så kan stora muskler, tex. m. Gluteus Maximus (stora sätesmuskeln) som inte är i behov av finmotorik, bestå av många hundra muskelfibrer i en motorisk enhet. Muskelfibrer kontraheras som en respons till acetylkolin, en så kallad neurotransmitt, som utsöndras av motorneuronen. Den motoriska neuronen genererar ett aktionspotential med 1-2 millisekunders varaktighet som producerar kontraktionen av alla muskelfibrer i den gällande motoriska enheten i en av/på-aspekt. En reaktion av ett enda aktionspotential kallas en twitch, som är den elementära enheten av mätbar muskelaktivitet. Tiden som krävs för en motorisk enhet att fullständigt kontrahera och sedan returnera till vilolängd, beror på fibertyp, är alltid längre än nervens aktionspotential. Om nerven ytterligare stimulerar innan kontraktionsfasen är över, bibehåller eller ökar muskelns sammandragning. Muskelns sammandragningar regleras ytterligare genom involvering av ökande eller minskande antal motoriska enheter. På detta sätt kan nervsystemet kontrollera muskelkraft. När de flesta muskler kontraheras, sker det genom senfästen bifogad till rörliga skelettben för önskad verkan. Funktionen är att producera rörelse av ben i relation till varandra. Rörelse resulterar i aktivering av motoriska enheter i somliga muskler och stimulans till avspänning av andra motoriska enheter. Muskelkontraktion skapar rörelse som förorsakar längdändring i muskeln. När detta uppstår, skapas tension och kallas isotonisk kontraktion. Även kallad koncentrisk vid längdförkortning och excentrisk vid muskulär längdutvidgning. När det inte uppstår någon längdändring i muskeln kallas kontraktionen isometrisk eller statisk.

De flesta rörelser erfordrar kombinerade kontraktioner från flera muskler. Agonist är den muskel som utför den önskade rörelsen. Varje muskel som är verksamma över en led, är parad med en muskel som har motsatt aktion på samme led. Dessa muskler är varandras antagonister (motsatta muskler). Under löpet av varje rörelse av en led, kontraherar både agonisten och antagonisten – agonisten kontraherar mer kraftfullt för att skapa rörelse, medans antagonisten upprätthåller en viss muskeltonus som inte hindrar agonisten, men stabiliserar rörelsen. Muskler som kontraherar tillsammans för att skapa en önskad rörelse kallas synegister. Detta kan antingen vara muskler som assisterar agonisten att prestera den önskade aktionen eller antagonist som kontraherar samtidigt för att motverka kontraproducerande rörelser än den önskade. Individuella muskler borde inte alltid ses som en enhet för ett syfte. Olika delar av en muskel kan ha olika funktioner och vara antagonist till sig själv.

 

 

Referanser:

·         Neumann DA. Kinesiology of the musculoskeletal system. 2 utg. St. Louis, Missouri: Mosbye Elsevier,2010.